I vanlig ordning skall jag tacka för ett bra avsnitt och även slänga in en liten bugning i det hela.

Det här med träningsspel till de olika konsolerna och deras respektive tillbehör är mycket intressant. Lite spontant så känns det som att man inte får upp flåset i de flesta av de nu tillgängliga spelen. Stämmer det att det blir en paus mellan de olika övningarna? Jag gillar dock idén och vore roligt att ersätta mina trista dvd med olika former av gympa, dvs om det är funktionellt. Skall bli roligt och följa din (emmy) utmaning/kamp med dessa.

Angående Star Wars: The Old Republic så är det väl sagt lite löst att våren 2011 skall det släppas?
När jag ändå är inne på detta spel som man kan kalla TOR så är jag orolig och ruskigt peppad inför detta spel. För den som inte vet så älskar jag Star Wars, dock med vissa undantag, och Knights of the Old Republic hör till ett av mina favoritspel (skulle nog kunna sträcka mig så långt att påstå att det är just detta spel som stulit mitt hjärta och inte har någon större lust att släppa just detta nödvändiga organ).
Visst har man inte sett så mycket gameplay från spelet och det man har sett, ja, det ser lite långsamt ut och att handling och valfrihet (samt ljud) ska vara spelets stora dragkraft är vi medvetna om, frågan är bara hur mycket de offrar för att uppnå detta.
Det jag för tillfället är mest nyfiken på är hur man kommer göra val i en grotta (har för tillfället glömt av vad de valt att kalla dessa grottor/instanser) då man själv inte har majoritet och svårt att få sin vilja igenom i en viktig fråga.
En vill döda den andra vill tänka eller kanske förlåta, men man får väl se, samt hur de ska undvika känslan av att man spelar ett singleplayer spel online.
Samt free to play eller avgift?

Hur som haver kommer jag sitta bänkad när det väl släpps, för jag är för nyfiken på det. Det får vara hur dåligt eller bra som helst, jag kommer spela för jag vill få den där känslan igen. Jag vill lämna över mitt hjärta till något annat spel men framför allt så vill jag se ett BRA Star Wars spel igen =/.

Men nu skall jag väl ändå svara på lyssnarfrågan ”Hur ser en perfekt speldag ut för dig?”.
(om du inte orkar läsa, hoppa ner till sammanfattning och svaret med en gång, rekommenderar dock att läsa hela texten för annars kan ett par detaljer komma bort och därav heltheten försvinna =))

Det är sannerligen ingen lätt fråga att besvara, finns flertalet faktorer man måste ta i anspråk innan man öppnar munnen, eller mer korrekt i detta fall, trycker med hjälp av sina fingrar på knappar som har en bokstav på sig och som visar sig på skärmen som man antagligen sitter framför.
Så det blir väl till att försöka förklara min tankeverksamhet i denna fråga med hjälp av punkter och en lite text till varje punkt.

-Tid:
Åter en gång så spelar denna jobbiga faktor en stor roll. En hel dag kan tyckas som en lång sektion av spelande men detta beror lite på om man står bakom eller framför personen som pekar åt vänster, eller är det höger? I alla fall så om det är ett tillräckligt ‘bra’ spel som suger in i dess värld och begreppet tid inte längre existerar inom din hjärna, ja då är en dag inte särksilt lång eller hur? Det är först när man åter blir medveten om dess diktatur man inser att man spelat i x timmar och en ångest som faktiskt har med vår oundvikliga undergång att göra som det blir ett problem.
Så hur är då en perfekt speldag? Jo det är simpelt, men väldigt olika för varje individ då alla är olika och har olika tankemönster (tycker att alla som läser detta ropar ut ett glädjeskrik för dagens mest uppenbara tanke, tillsammans med mig nu, 3,2,1 ”Wiiiiiieeee”), men det är inget jag skall gå in mer på då frågan riktade in sig på den hör/läser den och sist jag räknade så var jag enbart en person så jag får helt enkelt utgå från ett individuellt tänkande.

En dag består av 24 timmar (inte egentligen, men vi lever efter det och kastar en extra dag var fjärde år för att jämna ut saker och ting) och man sover allt från 0-9 timmar på en dag. Mat skall lagas, tvätt skall tvättas och damm skall elimineras. Socialt umgänge är även något många vill hinna med men det fanns en dag igår och en dag imorgon med, man kan även säga att idag blir igår imorgon som det ser ut idag men inte imorgon då idag är egentligen igår och igår är då iförrgår och morgondagen är då i själva verket idag, oj, detta är en helt annan femma och som går ut på att det finns bara nu men nu till saken.

För en perfekt dag med spel så vill jag ha hunnit laga mat för dagen och dagen som komma skall, samt hunnit med att röra och angstränga mina muskler och leder, har en målvikt att underhålla samt att efter motion så frigörs endorfiner och sinnet blir klarare. För egen del dvs, och även om jag kan uppfattas som en person utan någon direkt klarhet så befinner jag mig faktiskt i ett otroligt lugnt kaos.
Samt att dagen som följer är fri från inplanerade aktiviteter så som möte av person X på plats Y klockan Z.
Detta är då delen tid för den ultimata speldagen.
- Humör:
Likt allt annat beror mycket på humöret, om man är sur och bitter, ja då blir inte mycket särskilt roligt, även om det i vanliga fall kastar in dig i en lyrisk stämning och man lyser lika mycket som dessa gasmoln uppe i skyn som man kan se men inte nå.

Humöret påverkas av flera faktorer likt allt annat, i ett möte med en annan mänsklig individ kan det gå både upp och ner, även om något som går ner kan fortfarande betraktas som högt, detta beror på utgångspunkten för det fallande objektet/sinnesstämningen.
Vad är då ett bra humör? Eftersom frågan handlar om spel måste jag peka på vilken typ av spel det handlar om, samt om det handlar om en social tillställning med x antal individer på en möteplats och denna tillställning skall efteråt kunnat klassificeras som trevlig i minnesbanken så bör onekligen humöret vara ‘bra’, ‘glad’ samt ‘positiv’, det är/vore inte särskilt trevligt om en av dessa x antal individer sitter i skymundan och grubblar över tidens vårdslösa handelsätt.
Men en social tillställning är för mig inte den ultimata spelkvällen, en social tillställning är något viktig i en helt annan fråga och visst kan spel både vara en viktig del till att den lyckas eller till och med tack vare det att den blev lyckad. Stelhet så stel och atomerna i luften tycks ha stannat och Kalle från spången sitter frusen på sin stol och stirrar ut i en kal och tom luft och tänker på absolut ingenting. Jag menar inte på att spel är viktigare, även om det kanske kan framstå som det, de fyller glaset med två olika ingredienser, båda viktiga, dock väger en självfallet mer.
För egen del, då det vankas en perfekt dag med spel så är det för egen del en viss sorg jag vill känna, till viss del uppgivenhet. Jag vill vara passiv till viss del apatisk, men dock ha kvar denna empatiska förmåga som jag besitter.
Varför?
Jo, det är för att jag vill sugas in i den värld som spelet utspelar sig i. Jorden skall vara den främmande platsen, det är den som skall vara fiktion, det är den som har en skriptat handling, det är den som har ett förutbestämt slut och beistter buggar (även om det nu faktiskt till viss del redan är så, men jag skall inte gå in för mycket på detta, trots att det kliar i mina fingrar och surrar i min hjärna om hur jag skulle kunna utveckla dessa tankar till något större och kanske skänka någon där ute en fin utvärdering av det snurrande klot och det turbulenta liv som utspelar sig där). Men framför allt vill jag känna för karaktärerna som jag får lära känna under äventyrets gång men även de som bara dyker upp snabbt och kanske ber om en liten slant för att kunna mata sina barn då den individ som stod för inkomsten gått bort eller hamnat bakom galler och skakar detta febrilt för att komma tillbaka till sin kära familj.
Förlåt, ska inte svamla för mycket nu och försöka knyta ihop det hela så kort som möjligt.

-Tankeverksamhet:
En tanke betyder enbart något för den som tänker den, en handling betyder och påverkar alla som kommer i kontakt med den, en handling kan även väcka en tanke hos en annan som i sin tur förvandlar den till handling och som i sin tur påverkar ytterligare individer och olika tankeverksamheter och dessa i sin tur förvandlar de till handling och så vidare.
När en tanke lämnar blottar sig för världen, antingen i form av skrift eller tal så slutar byter den nu existensform till handling. Den kan aldrig återgå till tanke, till viss del kan den raderas, men allt som händer då är att den förflyttar sig från en existerande tanke till en dold sådan, med en viss risk för kommande ångest.
Valfrihet är en viktig faktor för mig, så viktig att jag märkt min kropp med hjälp av nål, bläck och lite smärta för att påminna mig om detta ständigt och tänka på att varje val lämnar fotsteg/ekar och att man bör vara försiktigt vart man trampar, man vet aldrig vem man trampar på i ett hastigt tempo.
I alla fall, den perfekta speldagen måste ha ett spel som man planerar sina val. Går igenom för- och nackdelar och den effekt som handlingen kommer att få. Samt att när jag bestämt mig att det får räcka med spelande för denna gång så vill jag fortsätta tänka på spelet, vad kunde jag gjort annorlunda och spekulera vad som kommer hända framöver och på ett eventuellt slut.

På tal om slut så vill jag verkligen bli påverkad utav detta, jag ska säga ärligt att jag är inte direkt någon fanatiker av så kallade ‘lyckliga slut’ även om detta är som allt annat subjektiv så gillar jag mer de öppna slut där det finns rum för tolkning.
Det får gärna vara så skakande att det bildar diverse kemiska reaktioner i min kropp vilket resultat blir att det rinner lite vatten ur mina två ögon som jag använder för att se världen med. Vilket faktiskt ett spel lyckades med förra året, tänker inte säga vilket då kan kanske förstöra någons eventuella upplevelse av just detta spel. Det var dock inte Heavy Rain, så mycket kan jag säga.
-Kombination, variation och dubbelmoral:
Den perfekta speldagen för mig måste dessa saker kombineras och därav finns det flera möjliga ‘perfekta speldagar’, även om en viss är mer optimal än de andra.
Man skulle kunna säga att en perfekt speldag för mig är:
En produktiv dag där jag tränat och fixat i hemmet samt känner mig lite vemodig och bestämmer mig för att stanna i hemmets lugna vrå och spela ett spel som ger mig valfrihet och ger mig tankenötter att knäcka och som engagerar mig emotionellt.
Men även som jag nämnt en gång tidigare så är jag en duktig utövare av denna underbara dubbelmoral, jag skulle fakiskt vilja påstå att det inte finns en perfekt speldag.
Ett framgångsrik recept kan fungera ett par gånger, kanske i flera år, men till slut så väger detta inte lika tungt och perfektionen som en gång fanns där är nu borta. Vad beror detta på?
Finns det ett svar på denna fråga? Prioriteter ändras, man kanske tar ett steg till höger eller vänster och upptäcker att oj, det finns en hel gata och både människor och tankar längs den nyfunna vägen.
Nu ska jag vara jobbig och på sätt och vis göra allt jag sagt tidigare totalt onödigt och jag har slösat bort de minuter de tog för dig att läsa detta.
Det finns ingen perfekt speldag, så fort ordet perfekt gör entré i din beskrivning av dagen/sessionen så slutar det att vara just det.
Perfektion är inget vi kan nå, dels för att allt är subjektivt (eller relativt, välj själv =)) och perfektion är enbart något vi kan sträva efter men aldrig nå, likt något annat här i livet som är viktigt, rent utav vitalt för många.
Jag pratar självfallet om lycka, om du ställer dig frågan:
”Är jag lycklig”
Eller får frågorna:
”Är du lycklig?”, ”Vad är lycka för dig”
Lycka blandas ihop med glädje och välmående, likt perfektion.
Ja, det är för mig en perfekt speldag, eller det var tills jag nämnde det.

-Sammanfattning:
Så egentligen det jag vill säga är att en perfekt speldag är perfekt tills du försöker klacifisera den som perfekt.

Kom ihåg att allt är subjektivt och att jag vill verkligen inte trampa någon på tårna och om jag gjort detta så ber jag om ursäkt för detta. Skriv gärna varför, om jag får en förklaring kan jag granska den och mig själv och växa som människa och individ.
Tack för ett bra avsnitt och väntar spänt på nästa =),
Ha det fint nu

// Joakim

Har drömt mig bort till min perfekta speldag hela långa dagen. Den ser ut såhär: Det är en vardag, gärna på hösten som inleds med en jättefrukost vid tvn/datorn i mysbyxor och killens t-shirt. Därefter har du hela dagen och halva natten framför dig med härligt pressande av en episk speltitel du längtat efter att få spela i månader, men inte hunnit pga skola jobb eller annat sånt.

Givetvis äts bara skräpmat och massa godis hela dagen. Och te, te i mängder! Lite senare på kvällen kör du gärna lite mutliplayer, eller bara hänger på ventrilo eller teamspeak med lite sköna människor medan du spelar.

Min perfekta speldag är självklart i en soffa framför TV:n. Gärna med en polare. Inte fler. Har verkligen försökt få fler att spela samtidigt men det går inte. Det finns alltid en som bara jävlas i spelet.

Så en polare.
Soffa!
Koffein!
Inse att klockan är 06:00 när man började spela 19:00

Den perfekta speldagen för mig är nog när det regnar väldigt mycket utomhus och man sitter och spelar tävlingsspel med 2-3 kompisar. Detta händer inte så jätte ofta med ibland händer det och då brukar det vara roligt att spela spel som typ Just Dance eller LittleBigPlanet.