Jag skall börja som jag brukar, dvs tacka för ett bra avsnitt och även säga något nytt. Tycker det är härligt att det börjar rulla på =).

Men jag skäms även en aning då jag lyckades vela bort mig och glömma av tiden och vips så fanns här ett nytt avsnitt och hann därav inte svara på den förra lyssnarfrågan.

Angående om att göra spel av film och film av spel. Ja, nu kommer den där pessimisten fram igen.
Man får inte glömma bort att de är två helt skilda medier, visst att båda förmedlar känslor och en berättelse, men hur de gör detta är så stor skillnad på så att de inte gör varandra rättvisa när de försöker fånga den andres essence (kommer inte på det svenska ordet =/).

I film så är man åskadaren, man använder sig av två sinnen, syn och hörsel för att motta filmens budskap samt historia. Filmer är korta om man jämför med spel, så att göra en film av ett spel som kanske varar i åtta timmar, ja det är inte helt optimalt då mycket av den känsla som man får under sin session av spelande försvinner.
Även detta är problematiken när serier görs i filmformat, tiden spelar roll då man är van vid ett visst tempo som faktiskt bidrar till hur bra man finner serien/filmen/spelet är. För kort eller för långt, abrubt slut, seg start osv.
Just i spel så finns det så ofantligt många små guldkorn som gömmer sig här och där, och när man sitter där i soffan (eller vad man nu parkerar sin bak vid sin spelsession) så har man både tid och lust att utforska den värld man kastats in i. Detta ger en viss känsla av frihet, det är detta som skiljer sig från filmens underbara värld. Visst det finns spel som kan vara fruktansvärt linjära men det finns fortfarande en viss frihet inom dessa då man fakiskt själv sitter och styr karaktären och spelets längd beror till viss del på ens egna förmåga att övervinna de utmaningar som spelet kastar på en.

Film då? Ja, men har inte samma delaktighet och man förväntar sig att få en berättelse berättad för en och ‘allt’ som krävs av en är att lyssna ordentligt. Det talas aldrig om att ta över en människas val och rörelsemönster, visst kan man leva sig in i en film, men inte på samma sätt som ett spel. Jag säger inte att det är sämre, det är annorlunda.

Det är detta som är problemet, genom att blanda dessa medier och försöka göra en film av ett spel (eller spel av en film) så tar man bort det som gjorde berättelsen så unik och kraftfull. Man skulle även kunna säga att man tar bort i spel och lägger till i film, detta kan dock betraktas som aningen negativt riktat mot film, men så är inte fallet.
Bara för en film eller ett spel är bra, engagerande så betyder det inte att handlingen skulle passa bra i det andra mediet, då ett spel på en timme och trettio minuter skulle kännas lite väl kort (kunna, det finns bra ‘korta’ spel också, men överlag) och alla scener från filmer skulle antagligen inte fungera i spel. Likt en film på åtta timmar är lite väl långt och om man skulle korta ner den till två timmar skulle man gå miste om atmosfären som man får vid själva delaktigheten i äventyret.

Ja det är ett par tankar, antagligen med stavfel här och där, men sitter vid en dator som för tillfället har engelska som språk och tycker det här med svenska ord och gramatik, ja det är helt galet fel.

Dock så skulle jag säga att göra en film som utspelar sig i tex Mass Effect-universumet det är en helt annat femma. Då kan man arbeta mer på att fånga världens känsla i ett filmformat. Något som de har lyckats bra med de böcker som finns ute i affärerna.

Måste även säga att Pixelviking kan mycket väl ha det skönaste skrattet jag någonsin har hört. Så otroligt glatt och smittar väldigt lätt av sig =)

Och då till den nya lyssnarfrågan, ”Om du bara fick spela ett spel i resten av ditt liv, vilket skulle du välja?”.

Den är inte helt lätt att svara på, problematiken med att svara på denna fråga är att jag vet inte vad det kommer att komma för spel i framtiden =/. Samt att smaken hinner säkerligen ändra sig ett par gånger under de år som går resten av mitt liv.
Jag går i banorna och tänker på vad man vill ha, ett lättsamt spel som man kan plocka upp fem minuter då och då eller något som man bäddar ner sig i soffan och stänger ute omvärlden en hel dag och bara spelar.

Ett mmo känns lite dumt då man inte vet dess livslängd, fast det kanske inte spelar någon roll i denna fråga? Jag tar lite frihet och antar att man tar saken i egna händer om det nu skulle vara så illa att man sätter upp en egen server för att kunna fortsätta spela vid en eventuell nedläggning av dess officiella servrar.

Kom även på att stycket ovan är totalt onödigt då jag inte tänker välja ett mmo, jag skyller på kaffet jag drack för drygt en timme sedan.

Men till sist måste jag fråga det organ som pumpar runt blodet. Och det säger inget annat än Knights of the Old Republic. Spelet som jag köpte på Ullared (Gekås) och som jag lånade mina bröders dator för att smyga in några timmar då och då. Spelet som jag fortfarande drömmer tillbaka till på dåliga dagar, tillbaka till Dantooines slätter och hjälpa människor i nöd med hjälp av den kraftiga kraften.

KOTOR, ja det skulle jag spela resten av mitt liv om jag var tvungen att välja =)

Oj, blev lite väl långt igen =/, nästa gång ska jag hålla mig kort, lovar.

Ha det fint och tack för ett bra avnistt (och tack för avsnitt åtta med =))

Civilization tror jag, eller snarare Alpha Centauri. Rollspel är vad jag helst spelar men när jag redan vet storyn är det svårt att spela igenom igen. Sitter just och försöker få upp motivationen att spela DA2 som en mage, spelade igenom som warrior förra veckan…

Eller kanske Nethack!